”Arkeologer pratar bara fin svenska, du vet sån där rikssvenska utan brytning” : – om killars inställning till förortsindexerad svenska

Syftet med föreliggande uppsats är tredelat. Det första delsyftet är att synliggöra hur deltagarna, som alla är killar med förortsbakgrund, beskriver förorten och förortsindexerad svenska. Det andra syftet är att undersöka deltagarnas inställning till deras och andras användning av förortsindexerad svenska. Det tredje syftet är att synliggöra hur deltagarnas språk och identitetsskapande hänger ihop. För att besvara studiens frågeställningar användes en kvalitativ metod och fem ungdomar intervjuades. I intervjuerna fick deltagarna besvara frågor om deras inställning till sin och andras användning av förortsindexerat tal. Resultatet visar att deltagarna inte förskönar bilden av förorten. De erkänner att det finns problem, men för dem står förorten också för gemenskap, kärlek och värme. Undersökningen visar att deltagarna menar att förortsindexerad svenska bidrar till en gemenskap. Språkbruket beskrivs som en språklig kompetens och som ett viktigt verktyg. Utanför det flerspråkiga bostadsområdet blir talet däremot stigmatiserande, vilket bidrar till språklig medvetenhet och anpassning. Deltagarna redogör dessutom för att språket utgör en viktig roll i deras identitetsskapande.